Kom hör på min sorgliga visa
Jag sjunger när solen går ner
Jag sjunger för förkolnade fåglar
Jag sjunger i moll och jag ber
Att hoppet ska komma tillbaka
Att hoppet ska se att jag finns
Man kan säga jag längtar tilbaka
Till den glädje som cellerna minns
Kom hör på min eländiga visa
Jag sjunger i den eviga natt
Jag sjunger för gråtande flickor
Och håller fram min solkiga hatt
Lägg i lite kärlek och värme
Och fördröj mitt svåra beslut
Ja du har ingenting att förlora
När mitt liv i praktiken är slut
Men då...
Sätter jag på Dia Psalma
Och tårarna trillar i takt
Oh, Ulke du kan precis säga
Det där som jag vill ha sagt
Min näsa når upp över ytan
Och allting kan börja från noll
För vad vore livet förutan
En visa i drypande moll
Submitted by Guest