Livstid på golvet / A life sentence on the floor
Utslitna kroppar,ångest, löneslaveri,
45 år i fabriken, du blir aldrig fri.
Drömmar slås i spillror, livsverk raseras,
skriv kontrakt med djävulen, pryglas och torteras.
En livstid på golvet!
Är detta tacken?
Stämpla in på morgonen, på kvällen stämpla ut.
Fem dagar i veckan till livets bistra slut.
Urkramad som en trasa, faller död där du är.
Sopas in under mattan gör plats åt en ny proletär.
Picture yourself being owned by your employer, doing slave labour in the factory all your life - and then fired because they are going to increase the turnover, but with less staff than before. That is real life for many people. Is that the way it is supposed to be? Is that their way of thanking you?